Kategorier
Journalistik

Besök på nedslagsplatsen 25 år efter “Miraklet i Gottröra”

Under min tid på 24Uppsala valde jag och min kollega Johan Häll att göra ett besök i Gottröra för att ta en titt på haveriplatsen 25 år efter flygolyckan som kom att kallas “Miraklet i Gottröra” med tanke på att ingen av de 129 ombord omkom. Hur såg det ut på platsen?, och skulle det finnas några vrakdelar kvar på platsen? Frågorna var många när vi satte oss i bilen i Uppsala med riktning mot Gottröra.

Det var på morgonen den 27 december 1991 som Scandinavian Airlines Flight 751 lyfte från Arlanda med destination Warszawa via Köpenhamn. Flygningen, som genomfördes med en McDonnell Douglas MD-81 som hade levererats till SAS tidigare samma år, slutade med ett haveri.

Någon minut efter starten från Arlanda klockan 08:48 upphörde båda motorerna att fungera sedan is från vingarna lossnat och hamnat i motorerna. Planet fick göra en nödlandning och havererade på en åker norr om byn Vängsjöberg strax utanför Gottröra. Alla 129 passagerare och besättning överlevde, dock skadades en av passagerarna allvarligt.

Det skulle visa sig inte vara allt för lätt att hitta till själva nedslagsplatsen. Men tack vare tidigare bilder från olyckan, ungefärliga koordinater och Google Earth trodde vi oss ha hittat rätt plats. Efter ungefär en halvtimmes promenad i skogen lyckades vi till slut hitta rätt.

Flera fynd efter flygolyckan i Gottröra

På platsen var det svårt att förstå att det där skett en allvarlig flygolycka 25 år tidigare. Bortsett från en silverfärgad trädstam, med avhuggen topp, var alla de träd som fick topparna kapade av Dana Vikings vingar borta och nya träd vuxit upp på platsen.

Dana Viking kapade trädtopparna med vingarna

En “gata” kunde dock urskiljas där träden var yngre än de tidigare, och när vi började se oss omkring dröjde det heller inte speciellt länge innan vi började hitta vrakdelar från planet. Se inslaget här nedan.

Den här typen av reportage tycker jag är extra häftiga att göra, och artikeln gav ett stort genomslag runt om i hela landet. Inte minst bland flygintresserade spred sig artikeln, som efter 24Uppsala nedläggning dessvärre försvann, på olika forum. Därför tycker jag att det känns kul att på detta sätt lyfta nyheten igen.

Bilden på bondgården, som även syntes på tv-bilderna som kablas ut efter olyckan, var en av de riktmärken vi hade för att hitta rätt plats.

Kategorier
Journalistik

Att skriva under hot

Vissa jobb blir konstigare (läs roligare) än andra, och det finns många lustiga händelser som jag tänkte blogga om lite då och då – som i dag. I bland blir det inte bara konstigt, utan direkt otäckt. Ett av dessa tillfällen var den 29:e april 2015 och den femte SM-finalen mellan Södertälje och Uppsala i Basketligan som jag skulle bevaka åt UNT på plats i Täljehallen.

Finalserien i sig spårade ur ganska tidigt i och med en misstänkt rasistattack av en spelare på planen i match ett, vilket vi också skrev om i UNT. Oroligheterna spreds även till publiken, inte minst i match tre som spelades i Uppsala. Skriverierna fortsatte, inte bara i UNT, utan även i både LT och riksmedia. Efter match fyra i Uppsala riktades någon form av hot mot tidningen, exakt vad vet jag inte, men på UNT agerade man och till den femte finalen i Södertälje fick jag och vår fotograf beskydd i form av två säkerhetsvakter som följde med oss under hela resan.

Att bevaka en finalmatch kan vara nog så krävande, att inte kunna gå och sitta var man vill i en arena utan att platserna “säkrats” innan gör det inte enklare. För att inte tala om den där olustiga känslan med att skriva under hot. Jag fick till exempel inte sitta bland övriga journalister på pressläktaren, utan jag förpassades till ett undanskymt ställe som var lättare att bevaka. Södertälje matchen med 96–77 till slut och säkrade därmed SM-guldet, och ingenting allvarligt hände varken på planen eller för mig och min kollega. Jag blev en erfarenhet rikare, en erfarenhet jag helst slipper få nytta av i fortsättningen.

Jag har alltid varit otroligt imponerad av min arbetsgivare, UNT, som tog beslutet om bevakning utan att blinka. Flera journalister på plats undrade så klart vad det var frågan om, och ville skriva om händelsen, men där och då ville jag inte ge det någon mer uppmärksamhet.

Bildcred till Kenta Jönsson som fångade ett ögonblick jag gärna slipper i framtiden.